?

Log in

No account? Create an account
serious

December 2010

S M T W T F S
   1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031 
Powered by LiveJournal.com
serious

Dags att #prataomdet (igen) Del 1

This post will be in swedish. If anyone is interested in the english version, message me and I'll translate it.

För ett par dagar sedan blev jag medveten om #prataomdet på twitter. En fantastisk rörelse som verkar ha startat spontant på den grundval jag försökt leva efter hela mitt vuxna liv - att om någon bara börjar så kommer det att göra att andra också vågar berätta. Någon måste bryta tystnaden.

Det fick mig att inse att jag fortfarande, efter alla ångestfyllda utgjutelser för några år sedan, också måste börja prata igen. Inte bara om vad jag utsatts för, utan också om vad jag i min tur har gjort mot andra. Här i min första post ska jag berätta om en del minnen jag har av att vara den passiva och eftergivande, den utsatta om ni så vill. I nästa post tar jag upp hur jag själv gått över gränser och gjort saker jag i efterhand insett inte är okej. Det senare är mycket svårare att tala om. Jag vill komma med förklaringar, undanflykter och ursäkter, men jag ska försöka låta bli.

Jag har blivit solklart våldtagen tre gånger i mitt liv, och de tillfällena lämnar jag därhän. Vem som helst fattar att det är FEL att med hot, våld och överlägsen fysisk styrka knulla en tolvåring. Det finns väldigt lite utrymme för gråskalor i det. Det jag vill prata om nu är gränslandsfallen, det som kanske inte var straffbart, men helt enkelt bara inte var okej.


Mellanstadiet. Lindeborgsskolan åk 5

Jag fick bröst tidigt, vilket i den svenska skolan var att jämföra med ett brott i sig självt. En dag gick gliringarna och kommentarerna över i våld, och en kille i min klass lade båda händerna på mina bröst, klämde och vred. Jag var så chockad att jag inte hann samla mig för att slå tillbaka, eller ens skrika. Jag gjorde det enda jag kunde komma på att göra - gick till första bästa lärare i korridoren, berättade vad som hänt och drog av mig tröjan för att visa. Även om jag inte fått några blåmärken än (de kom senare på kvällen) så var mina bröst rödfläckiga där hans fingrar borrats in. Kommentaren jag fick speglade samhället ganska väl. "Pojkar är sådana." Den äldre, kvinnliga läraren gav mig till och med en liten knuff med armbågen och tillade: "Vet du, jag tror han tycker om dig!" Jag var helt förtvivlad, visste inte alls vad jag skulle göra eller hur jag skulle reagera. Så jag bet ihop, grät en skvätt på toaletten och var helt oberedd när ilskan hann ifatt mig några veckor senare. Jag hade ett ganska häftigt humör och hamnade ofta i slagsmål. I efterhand är jag tacksam och glad för att jag inte var en flickig flicka, då hade jag nog aldrig börjat slå tillbaka.

Mellan 12 och 17 har jag inte räknat alla gånger jag gick hem med någon eller drag mig undan i ett hörn med en kille och inte sade stopp trots att jag inte ville längre. Att jag inte hade rätt att neka någon rätten till min kropp var så djupt rotad efter de tidiga övergreppen att jag inte ens kom på tanken utan bara blundade och stod ut. Jag vet också att jag sade nej några gånger och försökte be dem att slippa ifrån "plikten" att vara till lags. Men eftersom jag aldrig kände att jag hade rätt att säga nej så räckte det med ett "kom igen, var lite schysst" för att jag skulle tystna och spela med.


Göteborg, vintern jag var 17

Vid sjutton hade jag ett förhållande med en betydligt äldre kille, och mitt självförtroende var på en all-time-low. Jag hade ätstörningar, vilket han visste, och (medvetet eller omedvetet får jag aldrig veta) använde för att forma in mig i den perfekta lilla slitzbrudsroll han ville att hans flickvän skulle ha. I skenet av att jag aldrig var smal nog, snygg nog eller socialt passiv nog så blev det ännu svårare att stå emot när han började tjata om analsex. Han valde att inte tro mig när jag sade att jag testat och verkligen inte tyckte om det, att det gjorde ont och att jag ville kräkas av tanken på att det kanske bli bajskladd på både honom och mig. Istället kallade han det för prydhet och anklagade mig för att inte ens vilja testa "för hans skull". Jag gick med på det, vi testade och när jag inte stod ut längre och kved åt honom att sluta så slutade han faktiskt. Dagen efter däremot körde han utan förvarning upp två fingrar i mig, och när jag sade åt honom att lägga av så drog han ut dem för att sen trycka in sin kuk istället. Jag kände mig för värdelös för att protestera mer än att be honom sluta för att det gjorde ont, och han slutade igen med en air av att han var världens bästa människa som gjorde denna uppoffring för min skull.

En av mina pojkvänner stack flera gånger in fingrar i mig medan jag sov. Jag ställde honom inte mot väggen om det då, eftersom han var en så fin kille på alla andra sätt och jag inte ville verka pryd eller jobbig. Det var inte förän i slutet av vårt förhållande när vi krisade ordentligt som jag slutligen tog upp det där och förklarade att det inte var okej, att det gjorde att jag inte kunde känna mig trygg i min egen säng och att en sovande människa inte kan ge något informed consent, en term vi båda var rörande överens skulle gälla i alla sexuella relationer, oavsett om de varade två timmar eller hela livet. Han var förkrossad och bad tusen gånger om förlåtelse. Men det hindrade inte att det hände igen vid ett tillfälle.


Det mest smygande av de där gråskaletillfällena, som jag varit med om i flera situationer är nog förhandlingar. De där situationerna som kan låta något i stil med:
""Gud, jag vill ta dig"
"Nej, jag är för trött, jag måste upp tidigt imorgon."
*accepterande tystnad*
"...men, en avsugning då?"
"Nej, jag känner inte för det, ok?"
*tystnad en stund till*
"Men... en handtralla då? Jag kan avsluta själv."
Jag menar, att hjälpa någon att runka en stund låter ju inte så farligt. Man kan tänka på annat, låtsas att man viskar pannkakssmet eller vafan som helst. Då känns det ännu dummare att säga nej, jag menar partnern ber ju om så lite och man har redan sagt nej till en hel rad andra saker. Jag brukade falla rätt platt i förhandlingssituationer. Jag säger "brukade", inte för att jag blivit så sjukt mycket starkare och mer klarsynt sista åren, utan helt enkelt för att de inte dyker upp i mitt nuvarande förhållande.

Och det är i förhandlingssituationer som jag själv oftast betett mig som en as. Jag fortsätter med det i Del 2 efter en stärkande cigarett.

Tags: ,

Comments

Tappade fart och pratade igenom del 2 med Eleas över en kopp te istället. Jag antar att den skrivna del 2 kommer så småningom.